Sweden Rock Festival - den bästa hittills

Jag har varit hemma i fem dagar och har längtat efter att få blogga om alla små underbara bilder och stunder av crazyness. Jag insåg snabbt att det skulle kunna bli riktigt läsvärt när man berättar om den tokige jämtlänningen som aldrig ville lämna vårt läger, om de övernitiska brandmännen som behandlade fyra vuxna och relativt ansvarsfulla marschallägare som huliganer, om grannen i tältet bredvid som var övertygad om att vi snott hans vodka och betedde sig supersuspekt, om hur fantastisk duktiga vi var på att sätta upp det gigantiska 33 kilos-tältet, och om hur mitt livs mest omfattande skrattatack sånär hade tagit all kraft och energi ur mig.

Men så inser jag att jag inte är mogen än. Att jag har fullt upp att komma in i vardagen, orka jobba, vistas lite i solen och hämta mig från känslomäsigt apjobbiga fotbollsmatcher.

Så jag ber att få återkomma i ärendet.
Den var bäst hittills i alla fall. Som alltid.