Osannolik tur

Jag brukar inte ha morgonpasset på mitt jobb, men ibland drabbas även jag av ödet att börja jobba klockan halv fem. Det är ett hemskt pass, inte bara för att man behöver gå upp kvart i fyra, utan också för att man är den enda som jobbar, så man har all press på sig.
Man får liksom inte försova sig.
Så i morse vaknade jag och tänkte; "det är nog en stund kvar tills klockan ringer". Jag vände mig om och tittade på klockan och såg att den var tio i fyra och att jag på något sätt lyckats avlarma min klockradio. För en person som knappt varit vid medvetande före åtta på dagarna den senaste tiden så var det en osannolik tur att jag vaknade helt av mig själv vid denna okristliga tid.
Det är märkligt hur man funkar ändå. Inte konstigt att man är nonchalant ibland.
Det ordnar sig ju...