En chockkonsumtion av ljus

När den värsta paniken lagt sig över att dagsljuset helt plötsligt har försvunnit från den del av ens liv som är fritid, så brukar jag nå en fas då jag nästan hetskonsumerar levandeljus-stämning. Mörkret hinner knappt lägga sig (och jag hinner knappt få av mig kappan) förrän hela lägenheten badar i skenet av levande ljus. Som en extra bonus har det äntligen börjat tillverkas alldeles ljuvliga doftljus som man inte alls mår illa utan bara gott av.
Jag hittade några sådana när jag var på Ikea för nån månad sedan (skulle egentligen köpa hem en ny Billybokhylla, men insåg försent att en sån ju inte kan fraktas hem av en person i en helt vanlig personbil, lite snopet....), och köpte ett trepack ljus i glas som luktade vanilj, kanelbulle och chokladkaka (ett av varje sort alltså). När de sedan var slut så bröt stora ljusjakten ut. Jag var på Åhlens, Hemtex, Duka, Indiska, Rusta, Ica, ja, typ överallt, men ingenstans fanns några trevliga doftljus (inte heller så mycket ljus rent allmänt i de färger som jag har i mitt hem, vilket var lite av en chocker, för jag trodde att vinrött och olivgrönt var rätt inne...). Så trots bakfyllan och sömnbristen så stannade jag på IKEA på vägen hem från Malmö. Och jävlar vad det shoppades ljus! Jag köpte helt ärligt ljus för 500 spänn, och det blir en hel del kan jag säga. Men åååh vad mysigt det är! Det luktar vidunderligt och ser så hemtrevligt ut att jag aldrig vill lämna hemmet. Jag vill bara sitta min korgstol och sticka och lyssna på klassisk musik (vilket inte är riktigt sant, för efter en stund brukar jag tröttna och sätta på lite hårdrock/jazz/soul, eller så slår jag på P1, eller läser en bok, eller sätter på TV;n. Men ljusen består i alla fall....). Tänk att nåt som är så mysigt kan blir så förfärligt tråkigt efter några månader. Det är en gåta.... Men så är det ju, så därför är det lika bra att njuta medan tid är.