Varför dissar alla fattigbloggen?

Jag är inget fan av Aftonbladet eller kvällstidningar överhuvudtaget, och läser följaktligen väldigt lite av vad som står i dessa "blaskor". Men av en tillfällighet ramlade jag över Jessica Ritzéns fattigblogg där hon försöker leva på socialbidrag en månad och bloggar om det.
Och jag fastnade.

Jag tycker att det är intressant att höra vilka reflektioner en medelklassjournalist gör när hon plötsligt ska vända på slantarna. Och jag tycker att det är extremt intressant att läsa alla kommentarer som detta tilltag genererar. Man får små doser av en värld som man tack och lov inte är en del av. Och även om man verkligen vet att man är priviligerad som slipper leva på A-kassa, socialbidrag eller studiebidrag eller föräldrarna så blir det på något sätt mycket tydligare och mer konkret när man läser alla inlägg.
Och det skadar inte om man tillhör mediamedelklassen.
Det skadar inte någon överhuvudtaget tänker jag, skapar bara en ökad förståelse.

Men döm om min förvåning när jag inser att mediamedelklassen sågar fattigbloggen jämsmed fotknölarna. Johan Croneman i DN och Karin Olsson i Expressen gör gemensam sak idag och de verkar tycka att Jessica Ritzén gjort sig skyldig till något oerhört klandervärt. Både Olsson och Croneman har tips på vad Ritzén borde gjort istället som hade varit bättre. En kollega till mig var också mycket kritisk, efter att ha läst DN (inte efter att ha läst bloggen). Och jag tänker: Vore det inte bra om de själva gjorde det som de tycker att Ritzén borde göra och låter Ritzén göra det som hon har valt att göra? Finns det verkligen något sätt att uppmärksamma det här problemet som är dåligt? Och så tänker jag; har de läst kommentarerna? Och om de har det, hur kan de säga att det inte tillför något att läsa dem?

Och till sist; inte tror de väl att Ritzén tror att hon verkligen vet vad det innebär att vara fattig. Men likaväl som att hennes socialsekreterare har provat att leva på socialbidrag en månad för att veta vad hon snackar om, är det väl bra att en medelklassjournalist provar en månad för att se vad det väcker hos henne. Jag sällar mig till gruppen som säger well done Jessica Ritzén!