Dagens Nyheter

En månads förmånsprenumeration på DN var allt som krävdes. Nu är jag fast! Min lokalblaska tenderar att bli väl tunn och ospännande och att få njuta av DN kultur och DN debatt mm, mm VARJE dag blev snabbt en vana. Nu är jag för tillfället väldigt pank eftersom jag bara jobbar deltid i kombination med studier utan lån, och har därför egentligen inte råd med sån lyx.
Men ibland har man precis den tur man förtjänar. Eftersom man från DN:s sida hade glömt att fråga mig om jag ville fortsätta min prenumeration (vilket alltså gjorde att jag fick ett glapp) så blev jag erbjuden en specialdeal som gjorde det möjligt för mig att prenumerera i ett halvår utan att bli ruinerad. Jag är så lycklig!

Tre tänkvärdheter jag aldrig hade fått i min lokalblaska

* "En dålig fotbollsmatch är förresten intressantare än en dålig teaterföreställning". PO Enqvist

* Apropå kampanjen mot olaglig nedladdning av DVD-filmer, där svenska filmmmakare via tidningsannonser tackar de konsumenter som betalar för filmerna, skriver På Stan att filmmakarna bakom skitfilmer (PåStan-redaktionens åsikt) som till exempel Bang Bang Orangutang och Min frus förste älskare snarare borde be om ursäkt...

* Bengt Ohlssons krönika den 20/1 om att vi alla är som gnälliga föräldrar på ett föräldramöte.
Vi gnäller över alla förändringar och domedagsprofetiorna står som spön i backen, oavsett om det gäller trängselavgifter eller rökförbud på krogen. Sen står vi där och inser att det visst inte blev några problem utan att de som bestämmer faktiskt hade tänkt ut nåt ganska bra. Att det faktiskt är fler som åker kollektivt (utan att det blev kaos) och att det faktiskt är underbart att man slipper kemtvätta sina kläder när man varit på krogen. Jag vet att många har hyllat Bengt Ohlsson före mig, tack vare min DN-prenumeration förstår jag nu varför!

På mediafronten vill jag för övrigt också slå ett slag för nya Morgonpasset i P3. Olle Garp och Patrik Ernst är jättebra!

Vadå Snöoväder?

Finns det egentligen längre något som heter snöväder?
Det verkar som att så fort en snöflinga närmar sig så rustar hela landet för snöoväder, och varje gång en stackars villaägare tvingas hämta snöskyffeln så är det kaos på gång.
Det är klart att det är svårare att köra bil när det snöar, självklart är det olämpligt att cykla i halka och det råder förstås ingen tvekan om att man bör gå försiktigt på stadens gator.
Men är det någonsin någon som har hört talas om att "man vill ha sin bit av kakan och man vill äta den med?" (va? var det inte Timbuktu som kom på det?).
För att få den där underbart härliga söndagen som vi har där jag bor idag, med snötäckta träd, gnistrande vidder och klarblå himmel, så måste vi stå ut med en del på vägen.
Varför är det så svårt att förstå?

Årets krock 1

För övrigt längtar jag galet mycket efter fotbolls-VM.
Till och med lite mer än jag längtar efter årets hårdrocksfestival. Typiskt då att Sveriges öppningmatch krockar med sista dagen på festivalen.

Och jag som tyckte att det var illa när Martin Stenmarck och Eurovisions songcontest krockade med mitt NY-besök i våras...

Let´s Dance!

Rent generellt så tycker jag att kändisar är rätt ospännande så länge de inte ägnar sig åt det de är bra på. Och de som är kända utan att vara bra på något är mer ospännande än de andra.
Men. (man anade att det skulle komma ett men, eller hur?)
Tv 4:s Let´s Dance är - så här långt - ett stycke bra TV-produktion. Inte nog med att idén som sådan är bra (enbart dans utan kändiskryddan hade nog varit väl ospännnande, men bara kändisar utan proffs hade förmodligen blivit för kasst), TV-produktionen är också riktigt bra. David Hellenius intervjuer är så bra som man kan förvänta sig under omständigheterna och dessutom föredömligt korta. Det händer hela tiden något som man vill se och till och med jag som annars har ett kroniskt fall av zapparsjukan lyckas hålla fingrarna i styr.
Det är också intressant att se att Carolina Gynning faktiskt är rätt kass på att dansa, och att inga utvik i världen kan få henne bättre. Lika fascinerande är det att den minst sagt välväxta Anna Book faktiskt lyckas beröra på ett otippat sätt. Jag insåg plötsligt att Anna Book bara dyker upp på löp och mingelbilder nuförtiden, och att människan bakom känns mer äkta än jag hade förväntat mig. Ska bli spännande att se hur det här slutar....

Kallt så in i helvete!

Mitt jobb förde mig ut på hala vägar och blåsiga vidder.
Och sen tillbringade jag bland de längsta tjugo minuterna i mitt liv stående på en åker utan mössa, i alldeles för tunn jacka. Och trots att jag har varit inomhus i en timme är jag fortfarande genomfrusen och nu sitter jag kvar på jobbet efter arbetstid bara för att slippa gå ut igen. Vilket underbart sätt att spendera en fredagkväll....

För övrigt såg jag varannan vecka häromdagen. Jag tyckte att den var rätt kass, men vet inte om det berodde på att min kompis MR hade sågat den dagen innan, eller om den förtjänade det. Min kompis ME som såg den tillsammans med mig tyckte nog att den var bättre än vad jag gjorde och det är möjligen ett tecken på att jag lät mig förledas. En del scener var okej, men det var för ostrukturerat, för ytligt och för mycket "Stockholm". Jag tycker att man ska bestämma sig för om man vill göra en seriös eller en flippad film och framförallt bör man inte bygga slutscenen på huvudrollsinnehavarens ansiktstryck om skådespelaren är av Måns Herngrens kaliber....Dessutom var det lite trött att använda reklamsnuttar igen. Det ar kul i Adam och Eva, men sen får man gärna komma på nåt nytt, tycker jag.. Nä, jag var nog inte så nöjd när allt kommer omkring. Fast Matrixscenen var kul..

veckans musikaliska upptäckt; Jimmy Webb.

Revolution! (Ropen skalla "Ipod åt alla")

Det är ju så trist när man inte är först, utan bara säger det så många redan sagt.
Men på något sätt känns det omöjligt att inte berätta för världen (eller vem som nu läser) vilken sensation min Ipod är i mitt liv.
Favvoradioprogrammen som man alltid missar kan man nu lyssna på när man vill, inte minst om man vaknar mitt i natten och inte kan sova. Fantastiskt!
Och så fort man får ett tips om en bra låt, så kan man hämta den och lyssna på vägen hem.
Och ska man ha fest kan man göra spellistor med personligt utvalda låtar. Mina nyårsgäster var mycket imponerade och nöjda. Ett annat alternativ när man har fest är att ge en gäst Ipoden (som är kopplad till stereon) och så får han eller hon plocka sina favoriter.
För att inte prata om alternativet som finns om man inte kan bestämma sig. Blandaspår-funktionen är som att ha en egen radiostation med bara låtar som man själv valt!
Köper man dessutom en liten bärbar högtalare så behöver man aldrig skiljas från sin skivsamling. Jag är i himlen!

Det går över

Det är nog ändå så.
Att det faktiskt så småningom går över.
Om man vågar leta upp det. Hitta kärnan. Vara i det.
Så märker man till slut att man inte vill.
Inte orkar,
inte behöver vara där.
Utan att det finns en långsam väg ut.
Så småningom.
Ibland.
En stund.