Linsa - mot bättre vetande

Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.

söndag, juli 15, 2007

Fler mobilbilder




Det var ju jättekul, det här.
Lite naturbilder som jag har tagit kan man väl också slänga in...
1) Hallandsåsen i början av maj
2) Guardamar på spanska Costa Blanca-kusten i april
3) Tylösand under stormen Per
4) Grötvik i maj (och mina fötter)

myrsteg framåt i min tekniska utveckling


Jag har lyckats med att ladda in musik i in mobil, det var meckigare än jag trodde.

Likaså har jag lyckats överföra mina mobilbilder i in datorn vilket gör att jag även kan ladda upp dem här.


Och just nu är jag mest stolt över en bild på Black Sabbath (The Dio years) så därför ligger den nu här

Etiketter:

tisdag, juli 03, 2007

I´m a sucker for Ocean och Co

När jag läser recensioner och bloggar om Oceans thirteen så förstår jag att jag är helt ute, men "frankly my dear, I don´t give a damn". För jag är så jäkla såld på Danny och hans boys och för mig får de gärna göra tretton filmer till tillsammans. Coola Gangsters som lipar åt Oprah Winfrey, diskuterar relationsproblem och tänker ut bigga, raffinerade och supercrazy masterplans, utan att ett enda skott avlossas, det är min grej så in i norden.
Att man dessutom lyckas slänga in lite politik (välgörenhet för föräldralösa barn och arbetsvillkoren på mexikanska fabriker) gör ju inte direkt saken sämre.
Sen är där ju tusentals roliga smågrejer som man bara avgudar.
Vad sägs om Rustys lilla "förlåt, du blev ett oskyldigt offer"-trick i slutet, när den stackars Five-diamondssnubben till slut får en jackpot på den enarmade banditen.
Eller Virgils svar när han håller på att hacka sig in i ett datorsystem och får frågan "Are you in yet?"; "I Hate that question!". Det är så klockrent!
Eller när The Night Fox ska robba dom på diamanterna uppe på taket och hotar med pistol. Då säger Linus helt förvånat "A gun?". Sen visar det sig förstås att vapnet är oladdat. För en person som hyser en enorm antiapti mot underhållningsvåldet inom filmen, så är det helt fantastiskt. (jag kanske skulle ha levt på femtiotalet?)
Fast nästan mest gillar jag dialogen mellan Danny och Rusty i slutet när Rusty säger till Danny att han till nästa gång ska försöka hålla vikten mellan jobben. Och hur Danny då kontrar med att Rusty "should settle down, and have a couple of kids". Med tanke på att Pitt skaffat typ fem ungar sen förra filmen så är det ju hilaroius.

En ljuvlig film helt enkelt. Just my kind.

Etiketter: