A Blast from the Past

Skulle till en gymnasieskola i staden där jag bor i ett jobbärende. Det är egentligen inget ovanligt (om än inte heller jättevanligt), men det som gjorde det lite annorlunda var att rektorn som jag skulle träffa var min mattelärare från gymnasiet (i en annan stad och en annan tid, typ 80-tal).

Det var superkul att prata med honom (har inte träffat honom på 17 år) , och han mindes faktiskt vår klass ganska väl. Det har delvis att göra med att han så småningom blev kollega med en av mina klasskamrater, men också att vi hade honom när han var helt nybakad lärare.
Det komiska är att jag nuförtiden i min bekantskap ofta får kredd för att vara bara på huvudräkning, men på den tiden var jag väldigt kass på matte (vilket han såklart kom ihåg eftersom jag inte direkt var en stillsam elev, men vi talade inte rakt ut om det) Vid ett tillfälle idag skulle vi så prata om en procentandel (14,2) och då säger jag lite skämtsamt och kaxigt att "det är ju visserligen du som är matteläraren men det det där är väl i alla fall en sjättedel, eller hur?". "Nej det är ganska exakt en sjundedel", säger han då.
Så jävla typiskt.

Tillökning

Det har blivit tillökning i bekantskapskretsen.
Tio dagar över tiden kom lilla Tekla och det var längesedan jag blev så rörd av att en ny bebis kom till världen. Hon var så efterlängtad, så efterlängtad och jag är så glad för både hennes och hennes föräldrars skull.
Jag gick raka vägen ut för att köpa present och nu väntar jag bara på att mamma ska vara i skick för att ta emot besök (det var en svår förlossning).

Projekt Hemstickad Halsduk avslutat

Stolt stoltare stoltast.
Det är jag det.
Nu väntar jag bara på att vintern ska komma så jag får använda min låååånga sköna halsduk som jag har stickats alldeles själv. Det är säkert inte den snyggaste haslduken i världen, men den är individanpassad, handgjord och påminner om denna underbara höst då jag satt så många timmar vid havet och bara mådde bra.

Smolket är att jag nu har en sysselsättning mindre, och eftersom jag fick hjälp med att starta så kan jag inte för egen maskin påbörja ett nytt projekt (jag försökte igår eftersom jag fick omedelbar separationsångest, men det gick inge vidare).
Så den här helgen få jag nog försöka återuppta lite sociala kontakter.
Det kanske inte skadar.

Sweet September

Jag vet att denna september har gått utanpå det mesta i sin fantastiskhet, men rent allmänt är jag överförtjust i denna månad. Färgerna, den klara luften, och kombinationen av sköna utomhusvistelser och mysiga hemmakvällar med levande ljus gör den rätt oslagbar.
De senaste fem dagarna är dessutom de bästa i mannaminne, eftersom jag spenderat nästan 20 timmar vid havet. This is why:

Man behöver inte trängas (Har sett max tio pers när jag varit vad havet på vardagarna. På helgerna några fler, men ändå helt överkomligt)

Man riskerar inte att bränna sig (Solen tar visserligen litegrand, men solskyddsfaktor behövs inte och man behöver aldrig tänka att man ska åka hem pga bränningsrisk)

Man behöver inte bada stup i kvarten (Jag gillar att bada, och igår badade jag två gånger, men det är skönt att kunna sitta på ett vackert ställe utan att tänka på att det måste vara nära till vattnet)

Man kan vara ute tills solen går ner (åker man ut efter lunch och packar med lite fika så är det fullt möjligt att stanna tills solen går ner, vilket är sååå underbart)

(andra skäl till att jag kunnat vara ute så mycket är ett synnerligen lyckosamt arbetsschema och det faktum att jag låtit mitt hem förfalla till förmån för dessa sista flämtande sommardagar)

Störiga saker jag gör

* Slänger tidningsdelar varhelst jag befinner mig när jag läst färdigt dem (två dagstidningar, varav en innehållande sjuttioelva delar, genererar en del)

* Lämnar kvar den använda bomullsrondellen på handfatet, när jag har sminkat av mig. (papperskorgen står precis under, men den har ett lock, det är min enda logiska förklaring.

* Ber om ursäkt för att jag är för ambitiös. (det är ju helt idiotiskt, ska nån be om ursäkt är det ju dom som INTE vill en massa saker och har ambitioner)

* Försöker vara en godare människa än jag egentligen är. (Även om man råkar ha en talang för att veta och se hur man ska bete sig för att göra alla nöjda och glada, så betyder inte det att man måste göra det.)

* Obsessar över tvättider, (som om världen skulle gå under om jag fick använda mindre roliga kläder för att jag prioriterat andra saker än att komma till i tvättstugan.)

Att tala med ett Ex

Jag ska inte dra den trassliga bakgrunden. Den är helt enkelt för trasslig.
Men jag var bara tvungen att skriva om den intressanta upplevelsen av att efter gråt och tandagnisslan, ångest, sömnlösa nätter, oeceaner av tårar och fullständig bottenlös förtvivlan (från hans sida till och med värre saker än så), slutligen kunna ha ett fullständigt normalt samtal om fullständigt normala saker, och att till och med konstatera att vi båda två upplever våra bästa perioder i livet.

Jag känner en genuin glädje och lycka över att hans liv verkar gå i den riktning som jag alltid tyckte att han förtjänade och jag känner för första gången att det kanske ändå på något sätt var meningen det som skedde och att någon (oklart vem) hade en plan med hela alltet.

Jag hoppas och tror att det är så här vi ska ha det. Att vi ska vara två människor som tycker så mycket om varandra, känner varandra så väl och vill varandra så oerhört väl, och att den himlastormande och lätt sinnessjuka förälskelsen ska vara historia.
Trots allt är jag skyldig honom mer än han ens anar och jag hade förmodligen inte varit där jag är idag utan honom.
Trots allt.

Lördagkväll med morsan

Jag har tröttnat på att gå på krogen.
Men ibland är det ju också trist att bara sitta ensam hemma och glo ( de flesta av mina vänner tycker att man ska gå ut på helgen), så jag chockade min mamma med att fråga henne om vi kunde umgås igår kväll (pappa, som hon normalt sett är synnerligen tätt sammankopplad med, var på en egen grabbfest)

Så vi gick på pub och käkade middag och sedan gick vi och såg på Offside på bio. Maten var god, vi hade trevligt och filmen var skitbra!
Jag älskar ju fotboll, och blev riktigt nostalgisk över den där "divisionsexkulturen" i fotbollen. Man minns ju hur det var.. Det var dessutom en film som hade både stor komik och riktigt djup, och i all sin enkelhet var det en riktigt bra film. Dessutom är Jonas Karsson så fantastiskt bra. Till och med min mamma som aldrig brukar kommentera sådant viskade mitt under filmen "SÅ bra han spelar...", utan att jag ens hade andats om att han är en av mina favoritskådespelare.

Biokvällen med mamma var annars den enda gång jag umgick med någon denna långhelg (var ledig i fredags) som i sann återhämtaranda (valet, valet...) helt har gått ut på att hänga vid havet och läsa, sticka och lyssna på sommarpratarna jag inte hann med i somras (Podcasting är en fantastisk företeelse!!).

Och nu bär det av igen, snart är halsduken klar!

Pest eller Kolera?

Jag hade väldigt svårt att bestämma mig inför det här valet.
Även om jag har min ideologi i huvudsak till vänster, så är jag hjärtligt trött på sossarnas skygglappsmenatlitet och varje gång jag ser Göran Persson på TV får jag en akut lust att slå honom på käften. Däremot har har jag känt att Alliansen är lite mer framåtsträvande och vågar tackla en ny värld med nya metoder. Och i min bok får man plus för sånt för jag hatar bakåtsträvare, det är verkligen bland det värsta jag vet.

Om sedan Alliansen kommer att styra åt det håll jag vill är ju en fråga för framtiden, men de vill i alla fall ta skeppet framåt, och det hedrar dom. Så det är med stor nyfikenhet men även viss bävan jag ser framtiden an.

För övrigt tycker jag också i viss mån att det är rätt åt de etablerade partierna att Sverigedemokraterna går framåt som de gör. Nån jävla gång måste vi börja våga prata om det som skrämmer så många i vårt land. Att idiotförklara dem och ignorera dem hjälper inte. Vi måste klä av dom, lugna dem och förklara. För i ett avseende har de faktiskt rätt; Integrationspolitiken i det här landet har havererat!

Mitt i hetluften

Nu är det exakt trettio minuter kvar tills den första vallokalsundersökningen ska presenteras och det pirrar rejält i magen. Det ska bli så spännande!

Jag är så fokuserad på resultatet att jag knappt hunnit fatta att jag ska sända i fyra timmar med start klockan åtta. Kära nån, vilket drag det kommer att bli.

Bra Böcker!

Ska just påbörja min femte bok på två veckor, det är helt obegripligt att jag läser så mycket när jag jobbar så hårt. Det brukar aldrig finnas ork till det då.

Från pocketfrossan förra helgen har jag den här veckan läst Nick Hornbys Fallhöjd och Åsa Nilsonnes Smärtbäraren och båda två var kanonbra. Insiktsfulla med precis min typ av slut och en läsupplevelse från början till slut. Enda problemet var att jag var så säker att jag sett igenom intrigen i Smärtbäraren att det tog ett tag att fatta att jag var på fel spår. Vad gäller Fallhöjd så kan det mycket väl vara min bästa Hornby. (har läst Fever Pitch, Om en pojke, 31 sånger och En God människa).

Nu velar jag mellan ytterligare en Paul Auster eller JM Coetzee;s Onåd. Får se vad det blir.
Läser för övrigt också en bok av den brittiske sociologen Anthony Giddens som heter Den tredje Vägen. Den handlar om hur socialismen behöver utvecklas och efter bara några sidor står det klart för mig att Göran Persson förmodligen inte har läst den boken (vilket förvånar med tanke på att Giddens är en av Tony Blais rådgivare), däremot har nog Reinfeldt läst den...
Imorgon smäller det. Så jävla spännande!

Så nöjd så det är löjligt

Efter en hektisk vecka och med en minst lika hektisk valnatt framför mig, bestämde jag mig för att koppla av så mycket det bara gick idag. Så jag packade väskan och laddade med en riktigt bekväm solstol, böcker, ipod, stickning och rejält med proviant. I sex timmar satt jag sedan vid havet och hade en fullständigt makalös dag. När solen till slut gick ner över trädtopparna satt jag med klassisk musik i öronen och min stickning, bara 20 meter från havet och kände mig så lycklig att det nästan var löjligt.

Från att ha varit en person som såg det mesta i svart är jag nuförtiden jävligt lättroad. Faktum är att jag ibland är rädd för att jag är FÖR nöjd, för jag kommit på mig själv med att alltsomoftast bli irriterad på kverulanter som alltid hittar något att vara frusterade över. Lite paradoxalt eftersom det inte var längesedan jag själv var likadan.
Det är onekligen en ovan känsla att vara nöjd...

Men Göran Persson, för helvete!

I TV 4:s utfrågning av vänsterblocket i tisdags, flaggade GP för att han kunde tänka sig att samarbeta med något av de borgerliga partierna, ifall alliansen inte vinner valet, och sossarna inte får egen majoritet (tror han verkligen fortfarande att de har en chans till det?)
Ett uttalande som den samlade mediekåren kastade sig över förstås.
Men de frågade bara de berörda partierna, aldrig de som det verkligen berör, nämligen väljarna.
Hur fan ska vi kunna lita på GP när han en hel valrörelse kastar skit på alliansen och hävdar att de ägnar sig åt klassisk klasspolitik, och sen plötsligt tre dagar före valet kan tänka sig att regera med nån av dom i alla fall.
Jag hade redan innan tappat mitt tidgare förtroende för honom, men det där var droppen.
För helvete Göran Persson, släpp hörnflaggan och kom in i matchen!

Jag bor verkligen i Paradiset

Idag var det en pangdag, det har det visst varit i hela landet har jag förstått.
Så jag kompade ut vid halv tre, rotade fram strandväskan, fyllde vattenflaskan, grep Nick Hornbys senaste alster i flykten och drog till beachen.
Och jag säger bara, THAT was a hallelujahmoment. Det var nästan helt vindstilla, jag låg en halv meter från havet och bara njöt, njöt, njöt. Badade gjorde jag också, två gånger. Faktum är att jag till och med blev lite solbränd...

Och nu ikväll, satt jag i min manchesterfåtölj med stickningen (kom riktigt långt idag) och avnjöt den här valrörelsens bästa valprogram, Jan Guillous och Göran Rosenbergs utfrågningar i Tv 4. (Vilken otippad framgång det blev...).

Totalt sett en riktigt bra dag.

Snodd lista

Snor en kul lista från Mi (som snodde den av nån annan)

Vad är det för veckodag? Måndag
Dagar kvar till lön: exakt 14
Väntar på: Valdagen
Senaste personen du träffade: städaren på jobbet
Senaste sak du sa: Hej då, till städaren på jobbet (han gick, jag var kvar)
Senaste saken du köpte: Usch, onödig mat. Försöker förtränga det, för det händer alltmer sällan
Dagens plus: Att jag hade gått ner ett kilo på en vecka
Dagens minus: Att jag sabbade det med att äta godis. Och att jag missade körträningen eftersom jag fick jobba över.
Dagens dryck: Alltid vatten
Dagens låt: The Power of Love, Jennifer Rush (vilket är helt sinnessjukt knasigt, men jag lyssnade på den i bilen och insåg att om man sänkte den och gjorde en egen tolkning så skulle man kunna få en helt ny låt som skulle kunna bli rätt vacker)
Dagens bok: Fallhöjd, Nick Hornby. Han är ingen litterär mästare, det blir alltmer tydligt ju mer annat jag läser, men han är kul och träffsäker och jag skrattar oväntat mycket med tanke på att den handlar om fyra självmordskandidater.
Längtar efter: Valdagen (det är ska bli spännande att se hur det går och rent jobbmässigt blir det skönt när det är över)
Tänker på: jobbet. valet. usch, vad sorgligt.

Pocketfrossa

Det var pocketrea hos bokhandlaren.
Och efter att ha blivit sen med böcker till bibblan igen, bestämde jag mig för att lägga några kronor på böcker till mig själv istället för att lägga dem på förseningsavgifter på bibblan.
Detta var vad jag fick:

Dårskaper i Brooklyn, Paul Auster (älskade Illusionernas bok och var också förtjust i Stad av Glas som jag läste ut igår)

Smärtbäraren, Åsa Nilssonne (gillar henne som psykoterapeut och rekommenderar varmt "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" Ska bli kul att läsa en roman av henne)

Fallhöjd, Nick Hornby (han är lite av en husgud, en journalist som älskar fotboll och musik och har insiktsfulla funderingar om livet, kan det bli bättre?)

Jag ska ta dig dit, Joyce Carol Oates (Mi avgudar henne, själv har jag bara läst Mitt i Livet, men det var när jag läste jättelite, så det blev en ganska märklig läsupplevelse som tog två år.)

Skilda verkligheter, Marianne Fredriksson (jag har alltid trott att jag skulle gilla Marianne Fredriksson, men har aldrig kommit loss. Den här boken rör ett ämne som jag kan relatera till rätt rejält. Ska bli spännande)

Kärlekens historia, Nicole Krauss. (Hissad bok som jag blev nyfiken på efter en recension i Gokväll, av alla program....)

Nyligen köpte jag också Stieg Larssons män som hatar kvinnor och JM Coetzee;s Onåd, så nu vet jag vad jag ska göra i höst.
(note to self; köp fler doftljus)

En hemmaråtta hittar rätt

Jag skulle nog helst vilja beskriva mig själv som en ganska fartfylld, social och utåtriktad person.
Och jag tillstår gärna att jag har sådana dagar.

Men sanningen är faktiskt att jag trivs bättre och bättre hemma med en bok. Och när jag nu slutligen insett att sena nätter, nattliv och alkohol ganska sällan gör min lediga tid bättre så märker jag också att en annan sida av mig uppenbarar sig. Det må vara trist att läsa böcker, sticka, vandra i skogen och gilla politik. Men nu råkar det vara det jag gör, och när jag väl har accepterat det så känns livet liksom lite lättare. Jag har plötsligt inte så mycket att leva upp till, och det känns som att jag på något knasigt sätt har tagit tillbaka mitt liv. Jag gör det jag gillar och jag skiter fullständigt i vad man borde och vad andra tycker.
Det känns fantastiskt.

För övrigt är Aint gonna cry no more med Whitesnake utan tvivel en av världens bästa låtar.
(jag kör hela whitesnakekatalogen på random i itunes...)

Vad skönt det är att vara vuxen

Efter att ha avreagerat mig med både det skrivna och talade ordet, och fått både kloka råd och frisk luft, kände jag att den värsta ilskan var över och att jag var redo att på ett vuxet sätt framföra mina synpunkter till kollegan idag. Men jag hade inte ens hunnit sätta mig förrän kollegans själv kom fram och bad om ursäkt för sin klumpighet och tanklöshet, och förklarade vilka tankegångar som lett fram till situationen.

I det läget kunde jag ju lätt säga att det var ok och att jag till en början undrat, men nu lagt det bakom mig. Och så var det "bygones" och nya tag.

Fan så skönt att vara vuxen!

Glimrande samarbete -jo tjenare

Jag jobbar under en period ganska intensivt med en av mina kollegor. Personen i fråga kan ibland vara svår att ha att göra med, men jag har gjort värsta numret av att vi samarbetar så bra. Jag är (inte bara enligt mig själlv...) ganska bra på att vara lyhörd, flexibel, tydlig och prestigelös och det underlättar onekligen all form av samarbete.
Men blir man överkörd så blir man förbannad. Det är inte konstigare än så.

Vi hade haft (tyckte jag) så många diskussioner om en grej som skulle hända idag och hur vi ville att det skulle genomföras. Och när jag sen kom till jobbet så har hon bestämt att vi ska göra på ett helt annat sätt, ett sätt som inte ens inkluderar mig.
Jag försökte hantera det hela som att "så länge hon är nöjd så skiter jag i vilket", men sen insåg jag att jag var faktiskt både sårad och förbannad.
Det kändes verkligen som att hon medvetet valde bort min insats och det var ett agerande som jag fan inte hade förtjänat. Dessutom hade hon sagt saker till kollegorna som om vi båda stod bakom det när det var kristallklart att vi hade helt olika uppfattning.
Det är bara att konstatera. Man kommer inte undan, hur smidig man än försöker vara. Ska man stå upp för sig själv så måste man vara beredd på en och annan konflikt.

Den här gången hoppas jag dock att jag kan promenera bort ilskan istället. Och avreagera mig hos en vän. Vi ska ändå jobba ihop ett tag till, och för det mesta går det faktiskt bra.

Varken politiska skandaler eller fotbollsditon

Jag är så dödligt trött på dem båda att jag inte orkar skriva en rad om eländet.

Istället konstaterar jag att det absolut värsta med att bo själv ( i alla fall känns det så just nu, det kan komma tider då jag ser det på ett annat sätt) är att man inte kan få hjälp med nackmassage när man behöver den som bäst.
Efter stressade dagar kommer jag ofta hem med axlarna i höjd med öronen och har bara så förgjordat ont överallt. Det är som om min kropp skriker efter massage coh jag blir nästan gråtfärdig när jag inser att det inte finns någon omedelbar lösning på problemet.

Det är sådana små banala saker som ibland kan få en att känna sig som den ensammaste människan på jorden.

Mellberg och Ljungberg

Det här är en gammal tanke som i helgen blev aktualiserad och jag känner mig så kaxig över att ha kommit på det hela så tidigt att jag måste skriva om det.

Det har ju i över fyra års tid förts vilda diskussioner om vad det var Mellberg och Ljungberg egentligen bråkar om. Strax före VM i Tyskland kom jag på det. De slåss inte alls om Peter Jöback (det har varit ett ihärdigt, fånigt rykte).
De slåss om makten.
Fredrik Ljungberg har mycket åsikter och ganska naturliga ledaregenskaper.
Mellberg har det inte.
Mellberg hade kaptenbindeln.
Ljungberg hade det inte.

Nu är ordningen återställd och jag lovar er att ni kommer att få se ett nytt landslag.
(Kanske har jag för stor tilltro till Sveriges bäste genom tiderna, men ibland måste man tillåta sig att vara lite partisk...)

Fördelen med att ha koll på Dödssynderna

Jag och ett par kollegor hamnade av en slump på en musiktävling på en loge ute i skogen.
Egentligen skulle vi bara ta det med en klackspark, men när man väl sitter där och ska komma ihåg vem som var programledare för melodifestivalen när Carola vann med Fångad av en Stormvind, då kommer tävlingsinstinkten flygande med en farlig fart.

Vi var så bra att vi gick till final (njae, så bra var vi inte, vi vann med en poängs marginal på den allra sista frågan) och nu i helgen var det final. Vi tävlade då mot andra yrkeskategorier (första tävlingen var det folk med samma yrken som vi tävlade mot) och det pinsamma är att vi var supersäkra på att vi skulle sopa banan med de andra. I halvtid låg vi under med fyra poäng och det kändes lite jobbigt att vi hade skrivit en låt med minst sagt kaxig text som vi skulle framföra. Men vi sjöng (fast jag vill inte rekommendera att man sjunger en låt med ett band som man inte har repat en ton med...) och bjussade på oss själva i alla fall.

Och faktum var att vi faktiskt vann med två poängs marginal på den allra sista frågan.
Min specialkunskap i ämnet dödssynder blev räddningen (ibland var det mycket långsökta frågor som var kopplade till låtarna som spelades...). Så nu är vi landskapsmästare i musik, och jag kammade hem min första plakett sedan jag gick på mellanstadiet (skolmästare i kulstötning av alla grenar...).

Och för den som undrar: De sju dödssynderna är Avund, Lättja, Vällust, Frosseri, Girighet, Vrede, Högmod.
Man är en syndfull kvinna....

Fröken Ambivalenta på jakt efter den tredje vägen

Alltså, det här valet.
Det känns som att det aldrig någonsin har varit svårare att bestämma sig.
Jag vet att det är fånigt att tro att en enda röst har någon betydelse i det stora hela, men för mig personligen är det viktigt att veta vem jag är och vad det egentligen är jag står för. Jag hade en ideologisk grund att stå på i många år, men i takt med att man blir äldre och skaffar sig nya erfarenheter så förändras ju också ens perspektiv på livet. Ideologier är ju en sak i teori och en i praktiken, och någonstans måste man ändå försöka vara lite pragmatisk och inse att saker inte förändras om man håller sig fast i gamla principer bara för sakens skull. Frågan är då vad som är viktigast? Vad ska man behålla och vad ska man försaka i sin jakt på den ultimata vägen? I mitt fall skiftar det från dag till dag. För varje ny partiföreträdare jag träffar så tänker jag att det är det partiet jag ska rösta på. Inte för att jag inte vet vad jag tycker, utan för att alla aprtier har sina hjärtefrågor, som egentligen alla är väldigt viktiga. Och varje gång jag hör någon argumentera tycker jag att just den frågan är den som ska avgöra hur jag röstar.
Skolpolitiken. Jobben. Miljön. Kvinnofrågorna. Kriminalvården. Sjukvården. De äldre.
Det känns helt absurt med tanke på att jag anser mig veta vada jag vill i de allra flesta fall.
Men när det gäller politik har jag gått och blivit en riktig vindflöjel.
När jag läste Niklas Ekdahl i dagens DN tröstades jag dock av att han verkar ha liknande problem. Det borde onekligen finnas en tredje väg.
Där man tror på kollektivets kraft och mänskliga värden mer än på kaptialets kraft och ekonomiska värden samtidigt som man värnar om de marginaliserade människorna OCH litar på människans förmåga att klara sig själv och fatta egna beslut.
En svår balansgång som dock inte borde vara omöjlig tycker jag.

Slutligen konstaterar jag något förvånat att DN:s granskning av de olika partiernas kandidater ger vid handen att miljöpartiet har i särklass högst utbildade kandidater (med undantag för FI, men... ja...), samtidigt som de har den lägsta medelinkomsten av alla partier. Till och med lägre än vänsterns kandidater. Intressant...

Nu ska jag lyssna på radio i mina nya högtalare (ett MYCKET bra spontanköp) och läsa min bok som ska vara klar till på fredag (Livläkarens besök av PO Enqvist). Mitt olivgröna rum är så vackert så vackert och doftljusen luktar ljuvligt. Det kommer att bli en mysig höst...

Finally wireless!

Ända sedan jag köpte min oumbärliga laptop har jag gått och varit smått frustrerad över att jag inte begrep att jag behövde en trådlös router. Halva grejen med en laptop försvann liksom när man var bunden till en speciell plats i lägenheten. Extra besvärligt blev det när jag möblerade om och fick sköta "datandet" sittande på sängen med datorn på en pall. Fick liiite ont i ryggen.

Men nu har jag införskaffat nödvändig utrustning (och lite mindre nödvändig, såsom nya högtalare med baslåda...) och för första gången sitter jag nu och skriver på det som ska vara min nya arbetsplats. Sekretären är dessutom mycket bättre att sitta vid än det gamla datorbordet, så jag är mycket nöjd. Nu återstår bara att installera de nya högtalarna..