Linsa - mot bättre vetande

Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.

tisdag, maj 19, 2009

Åh käre tid vad sorgligt - Lennart Persson är död

Mitt musiklyssnande genomgick en revolutionerande förändring våren 2004. Då fick jag en av de bästa böcker jag nånsin läst i min hand. "Feber två- sånger om Kärlek" var en födelsedagspresent från en god väninna som visste precis vad jag behövde där och då.



Lennart Persson skrev om sina favoritssånger om Kärlek och han inte bara skrev underbart bra, underhållande och entusiasmerande. Låtarna var dessutom helt fantastiska och gick rakt in i mitt hjärta. Så gammal jag var, så var det första gången i mitt liv som jag insåg vidden av vilken tröst musik kan vara. Och hur levande man kan känna sig av att lyssna på en riktigt jävla bra låt med själ. Jag fortsatte botanisera bland Perssons favoritlåtar, hittade andra låtar han tipsat om och var till och med nere i hans skivbutik "Musik och Konst" i Malmö och köpte fler fantastiska skivor. En av gångerna var han själv i butiken och jag - som hade feberboken i väskan- funderade över om jag skulle berätta för honom om hur mitt musiklyssnande påverkerats av honom. Men jag var feg, blyg och mesig och brydde mig inte om det.
Det ångrar jag förstås nu.

Jag hoppas att du träffar alla de stora där uppe Lennart, och att de vet vilken ambassadör du var för dem och deras musik långt efter deras död. Idag plockar jag fram Feber-boken igen och läser om den. En gång till.

Etiketter: