Lite nervös idag

Jag jobbar juldagen och annandagen. Inte sådär överdrivet kul kan jag utan tvekan konstatera. Jag hade en fantastisk julafton, men sov rätt dåligt inatt och nu känner jag mig jävligt mosig i huvudet. Och det är inte alls så värst bra eftersom jag strax ska göra en intervju som jag bävar lite för. Jag ska prata med två killar om en synnerligen angelägen och rörande fråga, som jag dessutom kan relatera lite till personligen. Redan det är jobbigt, för jag är lite rädd att jag ska bli mer rörd än vad som är professionellt. Dessutom är de båda killarna lite av förebilder för mig, eller vad man ska säga. De kommer från min hemstad och gav sig in i samma bransch som jag, fast långt innan jag trodde att det var möjligt för mig att gå samma väg. Därför tyckte jag alltid att det var så coolt att det gick bra för dem och nu ska jag för första gången intervjua dem. Det är egentligen hur knasigt som helst att jag är nervös, för jag har ändå träffat en del hyfsat kända personer i det här jobbet, men man är ju inte alltid helt rationell och logisk.
Tack och lov, kanske man ändå ska säga.

Små saker i mitt huvud

Har den senaste veckan gått och tänkt flera gånger att "det där ska jag blogga om", och sen blir det inte av, eller så glömmer jag bort det. Och nu har jag liksom ingen energi att blogga sådär kreativt om de aktuella ämnena, så jag gör det lite lätt för mig istället

*Eric Idles Fuck Xmas är en fullständigt fantastisk antijullåt som man på nåt paradoxalt sätt blir superglad av. Allra bästa jullåten är ändå - pinsamt nog - fortfarande All I want for Xmas is you med Mariah Carey.

*Av någon hittills outgrundlig anledning fastnade jag aldrig för Seinfeld när det begav sig. Och gissa hur glad jag är över det nu... Varenda kväll klockan elva är det skrattfest i mitt vardagsrum och jag har hur många avsnitt somhelst kvar att njuta av. Underbart!

* Jag har förberett julen helt sjukt bra i år. Färdigpyntad och färdigshoppad veckan före julafton sitter jag nu bara hemma och njuter av tända ljus, lugn och ro och en och annan hembakad lussebulle. Fan, man håller på att bli vuxen.

*Fast inatt hade jag helt absurt sjuka drömmar som alla gick ut på att julen skulle bli jävlig. Den mest hårresande drömmen var att jag dagen före julafton fick följa med min mamma till nåt land där hon helt omedvetet begått nåt knasigt jävla djurplågeribrott, och nu skulle sitta i fängelse. Vad sysslar min hjärna med på nätterna???

En ny mobiltelefon!

Har inte du precis köpt en ny mobiltelefon?
Frågade min mamma när jag berättade att jag tänkte köpa ny.
Det var två år sedan, säger jag.
Ja, det var väl inte länge sen?
Hon skulle bara veta att det var mitt svar varje gång nån besvarade mina klagomål på en krånglande telefon med att min var för gammal.
Nåväl, jag könde mig vuxen nog att skaffa abbonnemang istället för refill och det gjorde att jag kunde köpa en riktigt fräck telefon som jag redan är helt kär i. Den är snygg smidig och har en massa funktioner som min gamla inte hade (inte minst en sån enkel sak som radio...)
Enda dilemmat är att den inte har plockat upp min gamla adressbok och det är ju lite jobbigt.
Alla gamla ljudfiler och bilder är också borta, vilket jag inte riktigt hade räknat med.
Där är mycket grejer jag vill ha kvar. Men det löser sig. Det viktigast är att jag har en sprillans ny telefon som jag just nu i dessa panka tider inte behövde betala en enda spänn för.
Tack för det Telia.

Nobelfesten - ten points

Det är inte utan viss förvåning som jag konstaterar att Nobelfesten visade sig vara ett stycke riktigt god underhållning. Jag har i ärlighetens namn aldrig riktigt fattat storheten i att sitta och glo på andra (dessutom rätt trista) människor som festar (eller vad man nu ska kalla det), men det var riktigt underhållande. En massa roliga inslag varvades med fakta om vem som är vem i en värld där man faktiskt gör betydande insatser för mänskligheten.
Kungligheter är enligt min åsikt ganska ospännande, men nobelpristagare spelar ju liksom i en annan liga. På nåt knasigt sätt har jag inte riktigt fattat det innan. Jag har sett forskning som nåt trist och obegripligt, (jag vet jävligt obildat) men jag tror att min nyväckta passion för kunskap har bidragit till att jag nu såg tre timmar av nobelfesten med sådan behållning.
Och dessutom tyckte jag att Silvias klänning var skitccol.

Stackars Christer!!

Tänk att för återstoden av sitt liv så kommer han aldrig någonsin att få prata med nya människor om någonting annat än den där jävla rymdresan.

Tanken svindlar.

En allmän motvilja mot masshysterier

Jag gillar inte när alla alltid går i samma spår.
Ja gillar inte när människor inte tänker själva, och minst av allt gillar jag när folk passerar alla gränser när det gäller att mjölka en bra story.

Det jag egentligen försöker säga är; Enough Already med den där jävla Fuglesang!!
Jag fattar att det är stort, men SÅ HÄR JÄVLA STORT?
I don´t think so.

Min förste nobelpristagare

Jag läser Orhan Pamuks Snö.
Jag blev omedelbart nyfiken på honom när han fick nobelpriset (hade aldrig hört talas om honom innan vilket möjligen säger en del om min litterära bildningsnivå...), men insåg att allt skulle vara utlånat på bibblan. Men så hittade jag Snö i storpocket och min lycka var gjord.
Det är självklart inte den mest lättlästa bok jag läst (speciellt inte med tanke på hur trött man tenderar att vara mörka höstkvällar) men den är riktigt bra. Den är välskriven, angelägen och ger inte minst en spännande inblick i en värld jag inte kan.
Efter att ha sett SVT:s dokumentär om Pamuk igår insåg jag dessutom att han har fått mig att lära mig massor om Turkiet som annars inte var det land jag hade bäst koll på.
Och så förstås (och det tänker jag inte hyckla med); Det är rätt kaxigt att kunna säga "Jag läser Pamuk...".

Med en bultsax i cykelkorgen

cyklade jag hem från jobbet igår. Jag hade nämligen slarvat bort nyckeln till mitt vindsförråd i vilket jag förvarar allt mitt julpynt. Och jag måste erkänna att känslan av att inte ha advenstljusstakarna framme på första advent var otippat frustrerande. Jag vill ju ofta gå mina egna vägar, men i adventsljusstakefallet vill jag inte gärna skilja mig från mängden.
Så jag knep av mitt hänglås och satte dit ett nytt och när jag kom ner i lägenheten igen så hittade jag förstås den gamla nyckeln.... Men det nya låset kostade bara 20 spänn och nu har jag dessutom haft min första erfarenhet av en bultsax.

Konsten att klara en lång kväll utan att bli kalasfull

...är inte en konst som jag är så särdeles bra på. Och trots att jag alltså är väldigt medveten om denna lilla defekt hos mig själv, så lyckas jag med jämna mellanrum gå i fällan i alla fall.

En riktigt stor personalfest gick av stapeln i helgen och redan klockan fem tog vi första drinken. Halv sex åt vi mat och det var aldrig tomt i glasen, jag lovar (vi hade bara betalt för tre glas vin/öl, men det verkade serveringspersonalen tyvärr skita i). Efter middagen hade man med andra ord lätt kunnat vänta i sisådär tre timmar innan man fyllde på, men gissa om man gjorde det? Nä, man gick till första bästa bar och sen var det som att hjärnan hade stannat kvar vid middagsbordet. Halv tre insåg jag att jag helt enkelt inte var kapabel att vara uppe, så då gick jag och la mig.

Naturligtvis var det en skitkul fest, den hade liksom all potential, men jag vågar lova att den hade varit ännu lite bättre om jag hade druckit fyra öl mindre (jo det är tyvärr sant, det var så mycket det blev...). Lite tröst finner jag ändå i de faktum att jag inte ballade ur, att jag var i väldigt gott sällskap och att ordet kalasfull faktiskt är ett ganska roligt ord

Olika uppfattningar, typ

Pratade med en av kompisarna från återträffen häromdagen (den ende jag egentligen har kontinuerlig kontakt med, och hans bild var diametralt skild från min. "Man blev ju påmind om varför man tyckte som man gjorde om folk, om man säger så..." sa han och jag berättade högst förvånat om mitt intryck.
"Det är för att jag är så jävla mycket mer inskränkt än vad du är", sa han.
Och jag höll med.
Cause that´s what friends are for....