Kungsholmsmisshandeln förbryllar mig

Låt mig först säga att det är helt förfärligt och förjävligt och vedervärdigt att en ung man blir ihjälslagen. Det säger sig självt.

Men det som förbryllar mig med mediarapporteringen kring kungsholmsmisshandeln är att det verkar som om det är första gången i svensk kriminalhistoria som det händer.

Plötsligt rapporterar medierna (alla medier, inklusive de stora radio och tevenyheterna) att en dom ska komma (inte att den har kommit, utan att den SKA komma, det tyder på viss dignitet), man granskar ungdomsvården och hur väl den fungerar (eftersom det förmodligen är den dom förövarna får), och jag måste säga att jag är helt "blown away" (jag tappar till och med mitt modersmål så chockad är jag...)

Tänk om det blivit samma medierapportering varenda gång en ung man blev ihjälslagen. Tänk om vi granskat ungdomsvården, missbruksvården, eller kriminalvården lika hårt varenda gång något liknande inträffade.

För så är det faktiskt, tro det eller ej.
Det händer. Med jämna mellanrum.
Det drabbar bara andra grupper. Såna som journalisterna aldrig behöver ha med att göra.
Jag mår faktiskt lite illa, när jag känner efter.

Vänta, var inte det finansministern???

Såg ett klipp från Robert Aschbergs karriär i Carin 21.30. Klippet avslutades med att Robban - troligen i ett avsnitt av Diskutabelt - frågar en ung man vad han skulle göra om han var statsminister. "Jag skulle inte göra ett jota", svarar den unge mannen, som bara syns i rutan i en bråkdel av en sekund. Men jag hinner tänka: "Vaffan, det var ju Anders Borg". Sen glömde jag det hela, men så råkade jag zappa förbi reprisen för en stund sedan, och blev helt övertygad om att den unge mannen i klippet är Anders Borg. Och kolla här:
Det var fanimej sant. Hilarious. (eller inte.)

Välkommen 2008

Nu är julen utstädad, det nya året inskålat (vilket den här gången skedde den 22 dec samt den 4 januari, efterom jag jobbade på nyår) och ordningen är återställd.
Konstaterade -liksom flera andra vänner - att 2007 var lite av ett mellanår och med det i åtanke så har 2008 viss potential att bli ett bra år. Come what May!

Hur bevakad är man egentligen?

Jag har - som jag nämnt nyligen - hittat en community som verkligen passar mig. Den heter Ilike och där kan man både hitta och dela med sig av musik man gillar. Ett lysande koncept. Man kan också tävla i the ilike Challenge, där man lyssnar på slumpmässigt utvalda låtar och kryssar i rätt alternativ för antingen vilken låt eller vilken artist man hör. Ju snabbare man kommer på det desto fler poäng få man. Jag är förstås helt fast (även om låtarna många gånger är amerikansk musik som jag inte har nån koll på alls), men nu har en oroväckande tanke slagit mig. Vissa låtar/artister dyker upp galet ofta och man undrar nästan om någon försöker indoktrinera en. Man undrar också om artisterna betalar för att få vara med i tävlingen, för det borde rimligen vara väldigt lönsamt för dem att vara ett sådant där band som dyker upp hela tiden. Samtidigt undrar man vilka marknadsanalyser som kan göras utifrån den där tävlingen. registrerar nån databas hur jag svarar. Kör man sedan det mot vad jag lyssnar på och gillar för musik. Och vad skulle de isåfall kunna tjäna på det?
Det är lätt att bli misstänksam i ett kapitalistiskt övervakarsamhälle....

Vad tror man om Barack Obama OCH Hilary Clinton?

Jag har funderat ett tag nu, och undrar varför ingen nämner det som ett alternativ.
Visst var det så förra gången det var val, att John Kerry och John Edwards slogs om att få bli demokraternas kandidat och när Edwards såg att Kerry skulle vinna så blev han Kerrys videpresidentkandidat. Jag menar alla snackar ju om att Clinton och Obama i grunden har ganska lika program, så varför är det så otänkbart att de gör gemensam sak? Vilken republikan skulle rå på dem om de ställde upp tillsammans liksom?
Nu kanske det funkar så att man inte talar i sådana termer förrän man VERKLIGEN har förlorat chansen att bli partiets presidentkandidat, men man tycker ju att medierna borde ha spekulerat i det. Nåja. Den som lever får se. Jag håller på Obama i alla fall även om jag är lycklig så länge demokraterna vinner.

Facebook- I rest my case

En annan intressant sak är förstås den att alla krönikörer som sammanfattar året som gick ( i alla fall många) konstaterar att Facebook var årets fluga, som man sedan hann tröttna på lika fort.(något jag ganska tidigt konstaterade här, samtidigt som jag ondgjorde mig över att alla så förbehållslöst hakade på trenden) Så här i efterhand kan jag inte annat än att vara stolt över min egensinniga vägran av Facebook.

En skum tillfällighet

SVT:s stora juldrama om Åågust Strindberg handlade om hur Åågust försökte få sätta upp sin pjäs Mäster Olof på en teater. I huvudrollen: Jonas Karlsson (som för övrigt är en så satans bra skådis). Ett fåtal dagar senare har Stockholms stadsteater en stor annons i DN där man gör reklam för att man sätter upp Strindbergs Mäster Olof. I huvudrollen; Jonas Karlsson.
Interesting.